emma lindqvist

utkast 2/3 - 3/3

tisdag.
tisdagen spenderades med några timmar i skolan till det var dags att sluta, bussen riktade sig mot mina hemtrakter men ända fram till min dörr skulle jag inte. vi skulle bara till skolan för att återförenas med våra gamla minnen, våran gamla skola. där vi gick från 6års till 6:an. helt sjukt hur fort det går. dörren till den ena korridoren var öppen, korridoren där hatthyllorna förrut vart så svåra att nå upp till, att stå på tå räckte inte alltid. men nu, nu räcker dom mig till axlarna, även fast jag är kort. rätt så mycket kort. tänk att jag har vart kortare, kortare och blygare. ja, som liten sa jag aldrig ett knyst i onödan. svårt att tro? lite kanske.

men som sagt, berit. den bästa läraren i världshistorien, det var ju därför vi klampade in i lärarrummet på vår gamla skola lisa och jag, för att träffa berit. hon var sig lik. jag har blivit längre, lisa är lika duktig i skolan och dagarna bara går. men minnena, ja dom kommer alltid sitta kvar.

onsdag.
as usual var skolan i full dragning på förmiddagen tills det var dags att traska mot bussen, i onsdags blev det inte vanliga landsbyggdsbussen hem, nej vi tog stadsbussen för att tåga till linköping. lite presenter var lisa ute efter och jag drog mest ögonen på folk som fick mig glo. subway, har ni käkat där? påminner om mcd men oj så nyttigare, faktist godare, och roligt att själv se hur baguetten blir gjord. det är verkligen gott, nämnde jag det?
slutet på linköping blev plugg ända fram tills läggdags.
helt ok, som amanda brukar säga.