jag hämtade aldrig vatten igår. jag klev ut från badrummet och mötte något gigantiskt.
jag menar inte tjockt jag menar väldig. alltså skrämmande.
jenniphers pappa. jag trodde jag sket på mig av rädlsa.
" nu blev du rädd va" sa han och log.
"mhm, jätterädd" fick jag fram och nästan sprang tillbaka.
hatar mörker och hatar att bli skrämd. kan lixom inte sova så bra då. men det gjorde inte så mycket. att tyda jenniphers mumlande ord och stön var en rätt plågande men endå ganska rolig upplevelse. a.w var det enda jag riktigt kunde bestämma mig för var riktigt. jag slutade lyssna och kunde tillslut somna.
jag menar inte tjockt jag menar väldig. alltså skrämmande.
jenniphers pappa. jag trodde jag sket på mig av rädlsa.
" nu blev du rädd va" sa han och log.
"mhm, jätterädd" fick jag fram och nästan sprang tillbaka.
hatar mörker och hatar att bli skrämd. kan lixom inte sova så bra då. men det gjorde inte så mycket. att tyda jenniphers mumlande ord och stön var en rätt plågande men endå ganska rolig upplevelse. a.w var det enda jag riktigt kunde bestämma mig för var riktigt. jag slutade lyssna och kunde tillslut somna.
några timmar senare var jag vaken och lyfte upp rullgardinen med mina fötter. fortfarande snö. fortfarande pulkadags. pulkan packades vid fyra. fyra?! det börjar ju bli mörkt då.
men lung. våra anpassade ögon klarade att se vart vi satte våra pulkor och missade inte willes gignatiska flyktmaskin, en traktor. förstår ni vad jag menar? ja antar att jag aldrig kommer kunna smälta att vissa faktist kan köra en sådan jättelik dödsmaskin. anyway det var kul men kallt. jag säger tjugo minter. endast tjugo minuter
willes gigantiska mördarmaskin, så kallat traktor.
några frusna russin ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar