emma lindqvist

fuck you, fuck you very very much.

igår somnade jag med mobilen i handen. en konstig kännsla i magen gjorde så det dröjde två timmar innan oron la sig och jag kunde sova. att jag skulle sova gott var något jag faktist höll. jag sov lika länge som jag alltid brukar nu i lovets tider. ganska skönt, nästan så skönt så jag knappt ville stiga upp.
jag hade flätor. många flätor. toffsarna låg huller ombuller i sängen och det slutade med att alla flätor var uppflätade inom några sekunder. lockigt? enormt.
" emma, hur får man håret så där krufsigt?, retades pappa flera gånger när jag gick förbi.
"det är lockigt, inte krufsigt" mumlade jag argt. men tillslut var jag tvungen att ge ett svar, utan ironi i rösten fick jag fram " man stoppar bara in fingrarna i elutaget och håller där en stund, sen har du det fixat" han sa inte så mycket, litet "jaha" och sen var det färdigretat. skönt att slippa sova ensam inatt, kanske jag då kommer somna direkt och slippa tjura. om vi ens kommer sova ngt. om så blir fallet gör det mig ingenting.