emma lindqvist

acceptansen för det här är obeskrivligt bra.

somnade sent och vaknade sent. vi låg och drog oss en stund. hans säng är trasig och mjuk.
man vill bara inte gå upp. vi hjälptes åt att städa. städa låter inte roligt. städa är inte roligt. om man inte är två. så resonerar jag.
vi är inte klara än och klockan är halv åtta. det säger sig självt. städa är hårt.
kan vi inte gå ner till stan älskling? sa han och satte sig på sängkanten där jag satt mitt emot och knappade på datorn. jag vände mig om och kollade i hans mörkblå ögon.
kan inte du gå ut, så kan jag fortsätta här inne ?
men.. jag vill så gärna ha någon att hålla i handen när jag går ner. sa han och lutade huvudet snett. han såg ut som katten på shrek. nu tänker ni säkert. katt? på shrek? allt jag kan säga är söt och oskyldig. så jag tror jag tar tag i hans hand och vandrar ut. ut till stan. men det blir sen. dom stänger ju inte förens nio.